And hey, I'll be fine

Jag har svårt för det där med att tidsinställa inlägg. Eller att skriva ett inlägg som man kan publicera någon annan dag, ifall man den dagen inte hade något att skriva om. Så fungerar inte jag. Jag skriver när jag känner att något kommer, som kolsyra på insidan. Klick säger det i hjärtat och huvudet. Två sekunder senare sitter jag inne på blogg.se's hemsida med ett tomt blad framför ögonen. Exakt, precis så där hände det nu.
 
Firar en fin vän som fyller år, sitter på Hard Rock Cafe i alltför många timmar och lyssnar på så bra musik att det nästan är jobbigt. Vi drar vidare hem till vännen och hans roomie, dricker kaffe, pratar, fungerar i varandras sällskap. Det är bra, det är fint. Min fina grabb sätter på musik, Mutemath, som han vet att jag lyssnat så mycket på.
 
Hittar tillbaka till musik som aldrig blir gammal eller mindre bra. Sebastian Karlsson.